capo 5jag ligger hemma i min säng en helt vanlig dag,
runt om mig finns tusentals människor, här finns bara jag.
kroppen skriker efter sömn men hjärnan säger nej.
å jag tänker att jag aldrig mer ska träffa nån som dig.
du visade mig något som jag aldrig trodde fanns.
någonting som gjorde att allt det obehagliga försvann.
du skaka om mitt huvud, och förstora min pupill.
och visade ett ställe där man gör vafan man vill.
det varade så kort men jag vill dit nu en gång till.
så snälla ta mig dit där man fr göra som man vill.
polisen kom och skrek och slog och spottade på mig.
det var i förrgår när jag stod och väntade på dig.
dom sa “vad gör du här?”, å jag sa “här får man stå”.
dom sa “stick iväg ditt svin”, och jag sa “varför då”.
så nu är jag slagen blå och gul utanpå och innantill.
så snälla ta mig dit där man får göra som man vill.
dom ställen där jag såg dig, det r dit jag brukar gå.
dom gator där jag såg dig, det är där jag brukar stå.
men jag har inte sett dig, fast jag stått där år oh dar.
chansen finns att träffa dig, fast den är minimal.
jag såg dig dö i höstas, och jag tror jag följer med.
men jag är bara tjugoett och du blev tjugotre.
ja olyckliga människor, dom är oftast till besvär.
och vi är nog för svaga, för att klara av det här.
men jag vill hellre va där än att leva en dag till.
så snälla ta mig dit där man får göra som man vill.
vissa skriver dikter, andra skriker “LEV”.
vissa sjunger snger, men jag, jag skriver brev.
dom breven jag har skrivit är det sista jag har gjort.
men lite finns att säga för att allting gick så fort.
det är skrivet till mig själv och till en enda människa till.
du som visa mig den värld där man får göra som man vill.
ja ljusen dom ska lysa på gatan utanför.
ja ljusen som ska lysa på den dagen när jag dör.
för då slocknar all min ångest, då slocknar all min glöd.
då slocknar hela skiten och sen, så är jag död.
jag vissa måste bort men dom har råd att bjuda till.
och få leva i den värld där dom kan göra vad dom vill.
